Ibland känner jag mig förföljd..
Kanske är det så att vi måste börja tänka annorlunda? Vi kanske inte skall vara för denna värld, men vi måste ändå vara för denna värld. Vi måste möta våra medmänniskor på deras villkor, på ett sätt som de känner sig komfortabla i, även om det utmanar oss och tar oss utanför det vi känner oss trygga i. Det är ju faktiskt så att vi alltid kommer att ha Gud med oss, och att han kommer att hjälpa oss.
Lovsång...
Häromkvällen var jag ruskigt sugen på att umgås med Gud ett tag, och det bästa av allt är att han alltid är tillgänglig för samtal och lite härlig allsång. Så innan jag gick och lade mig för kvällen så tände jag ljus på mitt rum och satte igång lite lovsång i hörlurarna, sen ställde jag mig mitt på golvet i mitt rum och bara var inför Gud. Det var så otroligt skönt att bara få spendera lite tid med den man älskar mest av allt. Det roliga var att vår nya granne var i huset och renoverade lite, tror att han stod och tittade på mig en stund innan han åkte hem, han var nog chockad. Men vad gör det egentligen?
-
Jag har många gånger kommit på mig själv med att jag går och sjunger lovsånger när jag är ute och går eller när jag sitter hemma, och det känns konstigt, det känns som om man gör något som inte är "accepterat".. Men när jag är i kyrkan på ungdomsmöten, gudstjänst och liknande så kan jag utan problem ställa mig lovsjunga Herren.. Men varför känns det konstigt när jag är ensam? Det borde ju kännas mindre konstigt.. Ingen ser mig och ingen hör mig, förutom Gud.
Det är något som jag absolut behöver tänka på. I Bibeln står det att vi skall be ständigt, och då kan jag inte gå runt och skämmas för att jag lovsjunger. Lovsång borde vara en så naturlig del i mitt liv, jag älskar det. När jag sjunger lovsånger känner jag att Jesus är närvarande, han är bredvid mig och han vill umgås med mig lika mycket som jag vill umgås med honom, om inte mer.
Jag tror att vi ibland behöver rikta in oss mer på lovsång och tillbedjan i kyrkorna.. Jag tror att det finns många fler än jag i församlingar runt omkring som känner att det är under lovsång och bön som man känner Jesu närvaro. En predikan är bra att lyssna till, absolut, men ibland behöver vi bara söka Herren tillsammans med vår församling.
"Så vill vi genom Honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud,
en frukt från läppar som prisar hans namn. Men glöm inte att göra gott
och att dela med er, sådana offer behagar Gud. "
- Heb 13:15-16
-
Gud välsigne dig!
Kristen litteratur..
Igår var vi bjudna på elva-fika hemma hos Inger och Per, det blev en trevlig stund. Därefter bar det av för mig och Amanda, min kusin. Vi åkte med tåget till Jönköping för att spendera hela eftermiddagen på A6. Det blev shopping och mat på restaurang. Blev en rolig och mysig tjejdag. Inhandlade ett sällskapsspel, en Star Wars t-shirt och tre pocket och en pocket till Martin i försenad julklapp. Pocketböckerna införskaffades på Din Bok, som jag personligen tycker är en mysig liten bokhandel där jag gärna spenderar en lång stund för att bläddra i böcker.
-
Blev iaf tre olika böcker.. Någon med olika kåserier, den hette något i stil med "Jesus på Mc Donald's och Hör Gud Bön(d)er?". Ni får ursäkta ifall titeln inte stämmer helt, men jag minns inte riktigt. Gav också ett exemplar av denna till Martin i Julklapp. Köpte också Om änglar kunde tala, som jag lovat Andreas att läsa, och så fick jag en bok på köpet, minns knappt var den hette. Men den skulle handla om en kvinna som råkar ut för ett missöde och hur Guds kärlek hållt hennes hopp uppe...
Ofta får jag höra att kristen litteratur är bra, och att jag borde läsa det. Jag tycker att det är toppen! Men, kanske är det så att böckerna vi läser fokuserar på annat än det allra viktigaste? Blir det så att vi ibland matas med onyttig mat istället för den mat vi behöver?
-
Håller just på att läsa lite kritik om Alpha-kurser...
I det avsnitt jag just läst, framförs kritik om att man visar på det goda hela tiden, och puttar det "dåliga" åt sidan. Just det som plockas fram i kritiken är något som jag och mina vänner har haft uppe på tapeten ett antal gånger i våra diskussioner. Nämligen att man inte längre fokuserar på människan som syndare utan bara på Jesus som räddare. Nu kanske du tänker något i stil med: Har hon blivit tokig? Det är ju Jesus som skall lyftas fram, inte människan! Helt rätt, men.. En människa som inte tagit emot Jesus tycker inte att denne syndar. Tycker man inte att man syndar behöver man inte heller befrielse och förlåtelse, och därför anser man inte heller att man behöver Jesus. Själva frälsningen går ut på att man ångrar sina synder och överlåter sig själv till Jesus.. Människan behöver också få veta att den syndar, inte bara att det finns en räddare...
Självklart får vi inte glömma Jesu roll i det hela, han har ju den största rollen av alla. Jag tror att synden behöver lyftas fram lite för att man skall kunna förstå hur mäktig Han är, för att förstå vad det är Han gjort för dig och mig, och för att kunna visa tacksamhet.
-
Sammanfattning: Jag tycker att kristen litteratur är toppen, men ibland kanske vi skalar av det viktiga.. Det riktiga kan man endast få ut av Guds eget ord, Bibeln. Så, för att få allt.. Läs Guds ord och låt honom tala till dig.
"Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det."
Gud välsigne dig!
2 dagar kvar..
Idag är det endast två dagar kvar till första advent. Tiden går så otroligt fort, nyss var det ju sommarlov.
-
Har som vanligt sovmorgon på fredagar och passade då på att tillsammans med Gustav besöka Fågelforsområdets adventsfirande, som ägde rum i sporthallen. Okej att rektorerna inte vill betala hyra för kyrkan, men att man väljer att ha ett adventsfirande i samarbete med kyrkan och på 45 minuter varken nämner namnet Jesus, Gud eller ordet kristendom, men däremot lyckas nämna både islam och koranen. Vad är det här?
Att man istället väver in adventsberättelsen med julevangeliet på ett sätt så inte barnen ens förstår vem det är man talar om. Hur skall de förstå att det är Jesus som rider på åsnan om man bara berättar om en kvinna i mängden som "ser honom".. ?
Det kanske är dags att vakna upp? Jag tror inte att det är själva lokalen folk är rädda för att gå in i, utan själva handlingen att fira en kristen högtid. Där kristna är, där är också Guds församling. Jag tror inte att det hjälper att flytta ett firande till en sporthall, kyrkan är ingen byggnad, det är ett folk.
-
Vill också bringa en liten hyllning till alla de som deltog genom att leda firandet och med sång.
-
Gick därefter till kyrkan för att fira advent tillsammans med dagis. Mysigt som bara den.
Gud välsigne dig!
/Josephine
Elvis - En sann förebild?
-
Kanske kommer få mycket kritik när jag säger att Elvis var en sann förebild. Men då vill jag säga: Lyssna på låten en gång till, och tänk efter!
För dig som kanske inte förstår vad han sjunger, så sjunger han om en kvinna i ghettot som föder en pojke, och hon gråter. Hon gråter för att hon inte behöver en mun till att mätta, i ghettot.
I sången får man följa pojkens väg till kriminalitet för att försörja sig. Och så sjunger han "Människor, förstår ni inte? Barnet behöver en hjälpande hand." och "Ta en titt på dig och mig, är vi för blinda för att se?"
Många artister sjunger om saker vi tycker är obetydliga, men inte Elvis. Den här låten har jag haft på hjärnan och hjärtat i flera veckor nu, den får mig att tänka. Vad gör jag för mina medmänniskor? Vad gör jag för vännerna på skolan? Vad gör jag för människorna jag möter i samhället?
-
Jesus är min förebild, jag vill bli som honom. Han dog för dig och mig på korset, för att göra oss syndfria.. Men innan han gjorde det, vad gjorde han då? Jo, han gick runt till människor som hade problem, som var sjuka, som var kriminella. Han umgicks med dom, han hjälpte dem. Sådan vill jag också bli.
Ibland känner jag att jag fokuserar mer på mina egna problem, att de tar överhand. Det är det enda jag kan tänka på, och för att trösta mig, vad gör jag då? Jo, jag tänker "Det finns de som har det värre än mig." Och så blir jag glad för min egen skull, men jag tycker över huvud taget inte synd om dem som har det värre, så länge jag mår bra? Jag kan bli så arg på mig själv för det, hur egoistisk är människan egentligen? Efter att ha tänkt på att det finns de som har det värre än mig, kanske jag borde tänka på varför de har det värre, och hur jag kan hjälpa dem? En tanke bara..
Gud välsigne dig!
/Josephine
kärleksfull eller hatisk?
Jag vet inte om jag blev arg, men det skar lite i mig. Jag förstår inte hur man kan se Gud som någon som hatar homosexuella. Det var det första jag fick höra när jag berättade för min kompis att jag blivit frälst; "Så nu skall du börja hata homosexuella?"... Nej, Nej, Nej! Jag förstår inte detta. Jag tror på en Gud som jag fått lära mig är kärleksfull, som offrade sin enfödde son för mina synder, för mina sjukdomar.
Jag tror inte att Gud hatar homosexuella, det står att Gud älskar alla människor. Sist jag pratade med mina kompisar var homosexuella lika mycket människa som jag, så de är inget undantag för hans kärlek. Däremot tror jag att Gud i sitt ord sagt att en man inte skall ligga hos en annan man, som han gör hos en kvinna, för det är en styggelse. Jag tror att Gud fördömer handlingen i homosexualitet, inte den homosexuelle.
-
Nu skall jag njuta av min mugg kaffe och därefter städa i ordning pappas bil och åka till skolan. Öppet hus!
Gud välsigne dig!
/ Josephine
är du galen?
Jag vet iaf en sak som Kalle har gett mig under sin tid som pastor i Pingstkyrkan. Det är en tro på mig själv. För dem som inte vet vem Kalle är så är det en lite halvtokig och galen pastor från Klevshult. När Kalle talar och när man umgås med honom har jag lärt mig en sak.
"Man kan vara galen, och man kan vara kristen samtidigt."
Något som Kalle sa under sin predikan som var sådär otroligt bra att man bara undrar var han får allting ifrån var "att leva nära Gud och att vara sig själv." Hjälp, tänkte jag. Hur skall detta gå till.... Jag? Jag som är så super-tokig att man inte kan bli mer galen än vad jag är. Men jag insåg att man får vara tokig, jag kan vara galen, för någon älskar mig precis som jag är.
Tack för allt Kalle!
Gud välsigne dig.
/Josephine
Svensken behöver Jesus!
- Tänk på en person, bara en som kommer upp i huvudet på dig.
- Be för den personen när du brukar be. Och vittna när du får chansen.
Vilken kvinna!
Började dagen med att slappa och vid två-tiden kom mormor och morfar hit på middag. Därefter så slappade jag lite till och vid halv sju kom mormor hem till mig igen och vi begav oss till Fridhäll för att lyssna på Lena-Maria Klingvall.
Har inte skrivit något på ett bra tag nu, jag skall inte skylla på att jag inte har haft tid. Däremot så har jag inte haft någon inspiration. Jag har bara inte vetat vad jag skall skriva om, jag har inte haft någon lust. Jag ska inte säga att jag har haft det svårt med min tro, men det har inte heller varit helt lätt. Jag har börjat jobba på Sörgårdens ålderdomshem och det har varit sommar-skolarbeten osv. Jag har bara inte haft någon motivation och inspiration helt enkelt.
Men idag så var vi då på Fridhäll jag och min mormor. För er som är uppvuxna frikyrkobarn så vet ni vem Lena-Maria är, men jag som inte är uppväxt i en frikyrklig familj hade inte en aning. In kommer en kvinna i rullstol, (ni vet säkert att hon inte brukar åka rullstol, men hon hade problem med benet.) Hon är utan armar men har däremot en fantastisk röst! Hon satte sig på sin pall och tillsammans med sin fantastiska trio till band så fick hon mig bara att le, hon fick mig att känna lycka.
finns det kriterier ...
-
När vi kom fram så drog vi till kåren och gick på deras tonårs-andakt. Det var okej. Vi blev dock lite besvikna över bönen. Efter frälsis så drog vi vidare till Pingst Jönköping. Det blev alltså en ekumenisk picknick för vår del. Pingstkyrkan blev en ännu större besvikelse. Det var väl ett 25-tal personer i caféet. Inte en ända människa hälsade på oss eller sa att det var kul att vi var där. Vi kände oss inte alls peppade på att vara kvar där och det kändes inte alls som en pingstkyrka. Hade det varit pingst hemma skulle minst 10 personer kommit fram och tagit oss i hand och hälsat oss välkomna. Nej, ris till pingst Jönköping. Tänk om vi inte varit kristna? Jag säger som Simon, dit kommer vi för att värma våra kalla hjärtan och söka tröst i en kyrka, och det är ingen som uppmärksammar oss. Däremot så kom det fram en kille precis när vi bestämt oss för att dra därifrån och började prata med oss. Han bjöd på delicatobollar också. Det var trevligt, men det muntrade inte upp oss och drog inte bort vår besvikelse. Men han var en äkta pingstvän!
Vi som kristna behöver bli bättre på att visa nya människor uppmärksamhet. På väg till parkeringen så träffade vi däremot två män. Dessa män förgyllde hela kvällen. Den ena var från Aneby och den andre från Stockholm, de var ute på gatorna i Jönköping och missionerade. De gick runt och bad Gud att ge dem någon att vittna för. Vilka människor! Vi slog följe med dem en bit och de var underbart bra! Alla kristna borde vara sådana. Jag älskar människor som är ute i Herrens tjänst. Dagens ros skall de ha!
På vägen hem så diskuterade vi mission, dop och allt möjligt. Det blev en givande och mycket lyckad kväll.
Tack Filip och Simon.
vitsippspriset
Läste på skillingaryd.nu för ett tag sedan att priset delades ut till Gullvi och att hon fick det på grund av sitt engagemang för människor från andra länder. Jag blev så glad när jag läste det. Hon är värd det till max. Gullvi är en sådan kvinna som verkligen inspirerar en. Hon gör ett sådan bra arbete för alla invandrare som kommer till Skillingaryd och hon är en sann kristen. Att vara kristen betyder för mig att hjälpa andra människor. Att ta hand om människor som behöver hjälp. Att bidra med det man har möjlighet att bidra med. Att vara kristen betyder för mig att släppa sitt ego och tänka på sina medmänniskor och framförallt att göra det i Herrens namn.
Gullvi inspirerar mig något enormt och jag vill bli som hon när jag blir äldre.
Lägg märke till symbolik!
hur skall du fira påsk?
Påskhelgen har en tendens att bli precis som jul brukar bli, fast ingen julgran, inga julklappar och ingen jultomte. Förhoppningsvis utan snö också. Nu tänker du något i stil med "hallå?! är hon dum, påsk blir väl aldrig som jul, det är ju ingen tomte, ingen gran och inga julklappar. Då kan det ju inte bli likadant."
Nej, Just det! Det blir inte likadant på det sättet. Men det blir ändå likt Jul..
Bland all mat och alla människor som roar sig och alla tv-program man skall titta på och allt sånt som hör högtider till så försvinner det viktigaste. Ofta glömmer vi bort varför vi firar de olika högtiderna.
-
Som du vet så handlar jul om att Jesus föddes. Men påsken då? Jesus var ju redan född så varför skall vi fira påsk?
Påsken handlar om att Jesus korsfästes. Och nu kanske du återigen tänker "Hallå?! är hon dum eller? Varför skall vi fira att någon har dött?"
Det är just det som är grejen. Jesus korsfästes och dog. Dog han bara och sen försvann han? Nej! Han uppstod igen. Knäpp snubbe tänker du nu, som dog och sedan började leva igen, till vilken nytta?
När Jesus dog på korset så tog han med sig våra synder, våra problem och våra sjukdomar. Han skapade en väg mellan Gud och människan igen. Det är fantastiskt. Kan du komma på någon annan människa som har offrat sitt liv för att du skulle få leva och komma till Gud. Genom Jesus så kan vi få syndernas förlåtelse. Tack Jesus!
Den här påsken vill inte jag sitta och äta stora mängder mat, sitta och skämta och skratta med mina släktingar och senare samma visa tillsammans med mina vänner. Jag vill ägna en stund med tankar och samtal till Jesus. Jag vill vara inför Jesus och bara ära honom en stund. Det är vad jag vill göra i påsk. Vad vill du göra i påsk?
Jag vill uppmana dig att lägga lite tid åt Jesus nästa helg och tänka att det var Han som dog för din skull på korset. Tacka honom och be om syndernas förlåtelse. Släpp allt annat och var inför Herren, prisa honom..
-
Gud välsigne dig!
/Josephine
Gamla människor ...
Idag har jag varit hos tandläkaren. Det gjorde lite lagom ont eftersom de slipade mellan mina tänder, som värst kändes det i tandköttet. Eftersom det blödde från tandköttet hade jag inte någon lust att gå till skolan och sitta med blodad tand. Oj, vad rolig jag kan vara.
Efter tandläkarbesöket och en liten trip till apoteket så begav jag mig hem till min mormor och morfar för att hälsa på dem istället. Det var mycket trevligt med te och sudoku. Medan morfar åt middag så förhörde han mig med en hel bunt av bibelfrågor och jag svarade så gott jag kunde. Jag passade också på att ge honom en del frågor som han besvarade så gott det gick med både med och motgångar i svarandet, kan jag allt informera om.
När vi satt och pratade kom en viss person in i köket och började gaffla med oss om att vi är blåögda som kan tro att det finns en Gud och att han absolut inte tror på något sådant. Sedan rusade denne personen iväg och jag kände mig både tankspridd och hängig. Ibland blir det bara påhopp av sådana kommentarer och det blir inte en diskussion eller ett samtal av det hela. När det blir ett påhopp är det bara tråkigt och därför kände jag mig nere, även om jag personligen tror att den här personen i fråga är en sökare.
När personen gått sin väg så kommer min morfar fram till mig, och mina kära vänner, min morfar är en vis man. Jag älskar min morfar och han har varit min bästa kompis sedan jag föddes. Min morfar började berätta om vad han brukar säga när människor frågar honom hur han kan tro att det finns en Gud.
Min kära morfar brukar fråga dem om de kan tala till exempel Spanska eller Ryska vilket ofta får en följd av att de skakar på huvudet. Därefter frågar han varför de inte kan tala Spanska eller Ryska och till svar får han ett "Jag har aldrig läst det." Och min morfar är så härligt klyftig att han då säger tillbaka till dem att "Det är klart att du inte kan tala Spanska eller Ryska eftersom du inte har läst det. Däremot har jag läst bibeln och därför Kan jag tro på att det finns en Gud."
Förstår ni poängen? Människor har ofta inte läst bibeln eller brytt sig om att lyssna på att det finns en Gud och därför har de svårt att tro. Vi kristna läser bibeln och får hela tiden mer och mer tro på Gud. Människan läser i böcker för att lära sig främmande språk och ju mer de läser desto mer lär de sig. Så är det också med Gud, ju mer du utforskar din tro, desto mer kommer du kunna tro.
-
Gud välsigne dig!
/Josephine
